Mitt golv blev helt okej. Det blev inte så blankt som jag trodde att det skulle bli men lite blankare blev det nog. Det stod ju på flaskan att det är till för att skydda golvet så nu kanske jag har gjort så det kommer att hålla något år extra ändå. Det blev lite flammigt på vissa ställen men det hoppas jag går bort nästa gång jag skurar. Jag drog ju bara runt det med en trasa och fastän det stod att man bara skulle dra ut det så gnuggade jag in det lite. Nästa uppgift jag har att gör är att skaffa olja till mitt köksbord. För det behöver verkligen oljas in. Jag vill ju inte förstöra det så det spricker någonstans, för det är ju ändå ganska nytt. Så jag ska försöka hitta någon olja, men det borde väl finnas hos någon bygghandlare antar jag. Ska kolla upp det.

Det har inte blivit av än. Mitt golvpolerande alltså. Så nu tänkte jag sätta igång. Jag har precis skurat av i köket, utan något rengöringsmedel som det stod, så nu väntar jag bara på att det ska torka. Sen ska jag tydligen bara dra ut det över golvet och se till att det blir jämnt. Det kan väl inte vara så svårt? Jag måste ta och läsa en gång till på flaskan innan jag börjar för nu kommer jag inte ihåg om jag skulle gnugga runt det eller om jag bara skulle dra ut med. Jag vill ju inte gärna göra fel, jag vet ju inte hur mycket det kommer synas efteråt. Det kanske inte blir någon skillnad alls eller också så kommer varenda misstag jag gör att synas jättemycket. Nu är det nog dags att sätta igång, jag kommer tillbaka och berättar hur det gick. Önska mig lycka till tack!

Jag köpte idag något medel som man kan polera upp plastgolv med, så jag tänkte göra det i köket. Först hade jag tänkt att göra det i badrummet med men jag läste på flaskan att man inte skulle göra det. Och det kan jag ju förstå nu när jag tänker efter, det är ju inte så smart att polera upp ett golv där man ändå brukar halka så lätt. Jag kommer ihåg i min gamla lägenhet där jag halkade till när jag kom ut ur duschen och brakade rakt in i duschkabinens dörrar. Det var en ganska hård smäll för jag lyckades göra en spricka i plasten som påminde mig om det varje gång jag tog en dusch. Det var ganska bra för då blev jag extra försiktig så fort jag skulle gå ut ur duschen. Så jag gör INTE i badrummet då :). Men köket ska det ju inte vara några problem med. Så jag ska ta och dammsuga och skura av nu så kanske jag hinner göra det innan Lost börjar.

Det här tycker jag inte om. Om jag läser en bok i tron om att det är en sann berättelse så vill jag inte senare få reda på att det är påhittat. Jag kan gärna läsa en uppdiktad historia men då vill jag veta om att det är det. Okej att allt kanske inte är helt sant i verkliga böcker men att ljuga ihop så mycket som  Defonseca har gjort i boken “Misha: A memoire of the holocaust years”. Den handlar om hennes flykt undan nazisterna och i boken levde hon tillsammans med en flock vargar som hon jagade tillsammans med. Visst det kanske inte låter så troligt när man tänker på det, men jag vill ju gärna tro på det och det händer ju massor med otroliga saker hela tiden i vår värld. Men tydligen så är Defonseca inte ens jude och några vargar fanns det tydligen inte heller… Hon sa i en intervju att hon ber om ursäkt och det här var hennes sätt att bearbeta hennes minnen och sorger. Hallå? Skriv en dagbok eller nåt då, där kan du få ljuga hur mycket du vill. Eller också kan du meddela läsarna om att det är en påhittad berättelse. Det kanske inte finns några böcker som är helt sanningsenliga men det behöver ju inte hittas på så mycket och såna viktiga saker. För då är det inte en verklighetsbaserad berättelse längre, tycker inte jag i alla fall. Okej, ”baserad” på verkligheten men inte tillräckligt mycket. Det är ju som att jag skulle skriva en bok om hur jag som tio-årig tjej levde i Afrikas djungeln tillsammans med en tigerfamilj som ritade fina teckningar och gjorde milkshakes till mig varje morgon. Jovisst är det verklighetsbaserat, jag är ju en tjej som jag skrev och jag var ju 10 år en gång…